Runor
Vi håller på med runor nu i språkhistorian. Det är ganska kul. Det roligaste är att vår föreläsare verkligen älskar runor! Han är helt besatt av det. T.o.m. värre än jag var besatt av Peter Jöback! Han tycker att vi ska återinföra runor igen som vårt skriftspråk. Gallehushornet hette ett gammalt horn med runor på, men på 1700-talet var det en elak man som smälte ner det o sålde som guld. Vår lärare berättade för oss att han kan vakna upp kallsvettig mitt i natten och tänka på denna oerhört otäcka händelse 300 år tillbaka i tiden. Förra föreläsningen spelade han lyra och stråkharpa för oss. Det var kul. Han var musikalisk.
När man jobbar med runor vill man alltid skriva sitt namn, men jag har kommit på att mitt namn inte blir alls skoj. Runorna ser nästan likadana ut för h,a och n. Se själva på bilden på alfabetet.
Kommentarer
Postat av: Mats-Olas Fanclub
Jag ställer mig tveksam till att återinföra runorna, som du nämner är många av dem ganska lika. Dessutom känns det jobbigt att behöva lära sig en massa nytt:)
Hur som helst, det är alltid kul med föreläsare som tycker om det dom sysslar med!
Postat av: stina
jag ska nog bara skriva med runor när jag blir lärare...
Postat av: hannie
mats-ola: men några har utvecklat runalfabetet vidare, läste jag, så nu finns det olika runor för alla ljud. fast, dom sagt, lite jobbigt att lära sig om på nytt kanske.
stina: lite synd om dina elever då tycker jag. de kommer inte att förstå vad du skriver. skulle kanske funka om du var lågstadielärare...
Trackback